2017

Härom dagen kom det upp ett facebookminne från 30 december 2016. Det stod "Nu har jag och Affe börjat på lite ridning hemma". Som sagt 2016 red jag nog bara tre gånger hemma efter jag hade börjat träna hos Eamon i slutet på sommaren. Och en av dom gångerna kasta Affe av mig såklart. Men 2017 har jag lyckats hålla mig kvar. Det var inte mycket ridning i början av året. Jag red varje vecka hos Eamon och 0 till 2 dagar i veckan hemma. Det var en stor kraftansträngning både fysiskt och psykiskt att rida Affe därför blev det inte så ofta. Jag var även rädd för det gjorde rätt ont att flyga av han. Jag har växt upp med att rida problemponnys och -hästar hela mitt liv så jag trodde inte Affe skulle vara några problem. Men jag hade fel. När väl Affe satt igång med att bocka och stegra, slutade han inte för ens jag låg på backen. 

Vårat stora "genombrott" i år kom när jag anmälde mig och Affe till KM:et i början av oktober. Vi hade två veckor på att träna. Jag hade aldrig suttit ner på han mer en tre steg åt gången, han kunde inte göra en galoppfattning och vi kunde i princip bara rida runt på en volt. Tänkte inte att jag skulle kunna starta.Tänkte mest att det var roligt för Affe att komma ut och se andra hästar. Otroligt nog klarade vi det. Förutom att allt blev pannkaka så klarade vi oss igenom programmet. Efter det har det bara rullat på. Efter det red vi nästan varje dag då vädret tillät. Började till och med hoppa och det bästa av allt vi började rida ut i skogen efter varje träningspass.